trixter

Jahap, så har det gått ännu en seg helg. I tordags var det barnkalas kaka så jag o nina drällde dit efter screwdriver-med-twist-och-andersochmåns-förfest i min stökiga skrubb...  jag menar lägenhet. Jag hade sytt om en gammal klänning så att den hade blått satinskärp och vita puffärmar av en gammal duk. Små tofsar i håret och äckliga sura klubbor med tuggummin i... Det fanns en Emil med en tjusig hatt och en scout och en ballongman och en Nina med hello kitty väska och en Fia som tog paus från sin uppsats (den handlar om ben). Vi hamnade på en efterfest och stannade i kanske i tio minuter, sedan drog jag o emil ut för att röka, men gick hem istället, och lämnade nina att tungbrottas med en gamegrabb som verkade ganska rar men det där vet hon säkert mycket bättre än jag.

Sedan var dte den där sittningen som man faktiskt känner sig ganska trött på, allt går på rutin och folk är alldeles för röriga. Jag lyssnade på vansinnigt hög musik i mina hörlurar samtidigt som jag pyntade Rindi med kvistar från den gamla plastgranen och skabbigt glitter från förra julen eller julen innan dess. Hann traska hem och ta på mig en vit peruk och armband av luddigt vitt tyg innan jag gick ner till själva sittingen. jag satt i entreen så jag han svepa i mig två muggar glögg innan det ens började, sedan var det julöl och (vedervärdig) snaps och allting var ganska jobbigt fram till julklappsutdelningen. sedan hade jag kul med Mia och callehatt, så vi delade en shaker och beundrade varandras presenter (jag fick pyttesmå pepparkaksformar som man förmodligen blir tvungen att göra några tusen pepparkakor av om man ska baka). Någon verkade ha en ganska dålig dag så jag köpte en whiskey till honom (det är ju roligt att ge saker till folk) och jag och mia delade två drinkar, och sedan var det någon som köpte en till, och herr Ordförande köpte två shakers (och Helene hon säger inte nej därtill) och sedan var man ganska rund under fötterna. pratade med nån trevlig tjej som hette Stina och skulle flytta i januari, och man hamnade på munken men undvek alla dansgolv och blev trackaserad av någon jobbig men ganska rolig robert broberg wannabee, som kallade mig för blondie och gjorde peacemärken som Yo Yo Yo Flower power man is in da house
.... eller hur en nerknarkad hippe rappare nu skulle uttrycka sig... förutom att han ju varken verkade vara rappare eller hippie... han föredrog säkert målarrock. Varför känns barnprogram alltid så knarkiga?!

Anyway, man kom säkert hem även denna afton, var lite väl odistanserad på vägen hem och pratade förstås alldeles för mycket, men inget nytt under solen.

Glöm inte att frukt är godis!
(och grönsaker är knark)