trixter

Jag känner att saker behöver rekapituleras, sättas på pränt och glömmas bort. Jag hade en ganska märklig torsdag men allting började för länge sedan.

Så lindy har flytt ön med man och katt och allt, upp till någon plats som ligger en bra bit från ingenstans och är omöjligt att bara "råka" titta förbi. Jag kommer tjäna en förmögenhet på uteblivna fika-och drällarunt-dagar, men pengar har aldrig varit speciellt viktigt.

Så var det håret, som jag har växt in i ungefär på samma sätt som man vänjer sig vid det mesta som man tvingas leva med ett vissta antal dagar. Jag känner mig radikalt annorlunda, som om färgen har gått ner i hårrötterna och skapat trafikkaos i under-jaget. Jag känner mig lite vuxnare kanse, framförallt mera medelmåttlig fast inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt. Man kunde ju tro att alla dagar av galenskap skulle vara över, men hon bedrog sig igen. Om man försöker gå på lina i en förrädisk illusion av balans och allt det där.

Så var det torsdagen... Jag hade väl lovat mig själv att ta det lugnt för alla de senaste utgångarna har visat sig katastrofala. This will all end in tears, I just know it, för att citera Marvin. Det var framtid på klubb kaka och alla var där men inte så många som man hade väntat. Kanske var dte ett kärnvapenskrig, eller så kom pesten åter och visade sig spridas med suicidala honungsbin som bara lämnade de irrationellt fobiska att ärva jorden. Hur som helst så gick jag runt bland lövblåsare och galningar med dammsugar-bomber och försökte att dansa bort världen som jag brukade göra. Jag kom som data-bit, men det närmaste någon kom en klok gissning var binär kod. Jag är inte fullt så personlighetskluven. Nina var där som android pin-uppa. Ingen gissade rätt på henne heller.

Ungefär halva kvällen gick bra, sedan kom ett svart moln och dränkte allt i bitterhet så jag gick hem innan stängningsdax. Skickade några dumma sms och gjorde några idiotiska inlägg på msn och gick och lade mig.

Någon timma senare vaknade jag av att Callehatt bankade på fönstret och ville att jag skulle öppna. Jag var för trött på allt för att orka med människor, hade nästan kastat ut nina när hon kommit förbi en stund tidigare och hämtade sina grejer. Så jag grävde ner mig i täcket och ignorerade honom, tänkte att han nog skulle gå iväg. Förra gången han kom och slog på fönstret var dte en igelkott som skulle räddas... Den här gången hade jag tydligen skrivit något dumt på msn... eller i ett sms... som gjort honom orolig, så när jag inte öppnade gav han inte med sig utan gick in till mia och andreas. Någon ringde min mobil men jag stängde av den. En stund senare kom han och slog på fönstret igen, och det lät som han pratade med någon. Jag gav in och gick och öppnade. Och där stod de. I regnet. Klockan halv fyra på natten. Först Callehatt, klädd i luffarkläder (någon sorts pilot i mad max tror jag, men framförallt såg han ut som en ganska gullig luffare, ja inte sådär gammal och knarkig som uteliggare brukar vara haha) och bakom honom mia och andreas. Det var en smula pinsamt fast ganska rart. Dagen innan hade dte tydligen gått något rykte om att Calle var död så ström fällde den ganska berättigade kommentaren "..en om dan". Sedan stod vi där en stund, jag råkade välta ner en blomkruka vilket var intressant eftersom det är den första blomma jag har haft i min lägenhet och det tog mig ungefär två dagar att sätta hennes liv på spel (hon överlevde dock, men krukan gick i kras). 

... och när vi stod där kom stormen. 

/Trixter