mer nollning
Det har varit galet mycket festande och socialserande, alldeles för mycket dans och prat och alkohol i kollossala mängder
Grejen är den att igår var jag så sjukt glad. Träffade Lunetta och dansade som i tisdags, eller som under madde-tiden, hopp-och-skutt-helikopterstilen. jag rännde runt och slängde mig runt folks halsar och skrek att att jag var så lycklig som få. Alla trodde att jag var hur dragen som helst, och det var jag nog, fast mest var jag glad. jag snackade med LG, han grabben med mohawk och sytnt/rejvstil. Det visade sig att han lyssnade på triphop och jazz. jag visste att grabben skulle vara exeptionellt mycket musiknörd. Han var exeptionellt mycket design-nörd oxå haha. Jag gillar nördar, skall nog hejja på kycklingarna på gutavågen imorgon, om jag går dit :-p
Så har jag suttit med java idag, lekt med programmeringsspråk och tycker det är jättekul. Snart kommer jag börja dra kassa dataskämt som bara gamegrabbarna kommer förstå sig på. Oh well, jag har ju alltid varit datanörd-wannabe. Jag går in i en ny fas och kommer snart vara uppdaterad till Trixter vs 2.0 (under en övergångsperiod fullt kompatibel med äldre modeller om man föredrar dessa). Glöm inte att göra en intervention om jag början pimpla i mig jolt-cola! Jag får ju inte glömma mitt humanistiska arv, det är där mina rötter är. Allt detta kod-knarkande är mest en önskan om att göra verkligheten enkel. Becauce I'm worth it.
Så vår grå hjältinna säger fairwell till gamla älsklingar i brist på intresse från deras sida. Det är slutet på en era och början på en annan och som alla revolutioner gör den ont för att den river upp men för med sig nya horisonter och en helt ny energi. Jag har en vag känsla av att förlora något, eller förlora mig själv till något annat. Det händer att jag ser mig runt och undrar var jag tog vägen, och vem är det här? Som ni kanske märker är jag en aning ambivalent, det är tryggt att lämna stormarna bakom sig men jag har ju alltid gillat hårda vindar. Kankse måste jag hem och leta igenom gaderoberna efter spår, vart allt det som försvann tog vägen och varifrån det nya kommer egentligen. Det finns någon jag saknar så mycket fast han är här och finns och är precis som alltid och någon annan jag saknar så mycket som har gått vidare i en annan verklilghet. Gräset är alltid grönare på andra sidan med andra sidan verkar alltid vara en plats där jag redan har varit (och sedan glorifierat minnet på samma sätt som jag alltid gör). Jag är trött och har druckit för mycket kaffe. Det är dags att gå hem, och dagen i ära gå till vila från slagsmål och bal. Det blir en solitär filmkväll. Jag behöver stilla samkväm i goda vänners lag, men inte ännu en galen nollningsdag. Så det får bli att vara för mig själv en stund och leta efter det jag har tappat bort.
Farväl kamrater
/Trixter
Grejen är den att igår var jag så sjukt glad. Träffade Lunetta och dansade som i tisdags, eller som under madde-tiden, hopp-och-skutt-helikopterstilen. jag rännde runt och slängde mig runt folks halsar och skrek att att jag var så lycklig som få. Alla trodde att jag var hur dragen som helst, och det var jag nog, fast mest var jag glad. jag snackade med LG, han grabben med mohawk och sytnt/rejvstil. Det visade sig att han lyssnade på triphop och jazz. jag visste att grabben skulle vara exeptionellt mycket musiknörd. Han var exeptionellt mycket design-nörd oxå haha. Jag gillar nördar, skall nog hejja på kycklingarna på gutavågen imorgon, om jag går dit :-p
Så har jag suttit med java idag, lekt med programmeringsspråk och tycker det är jättekul. Snart kommer jag börja dra kassa dataskämt som bara gamegrabbarna kommer förstå sig på. Oh well, jag har ju alltid varit datanörd-wannabe. Jag går in i en ny fas och kommer snart vara uppdaterad till Trixter vs 2.0 (under en övergångsperiod fullt kompatibel med äldre modeller om man föredrar dessa). Glöm inte att göra en intervention om jag början pimpla i mig jolt-cola! Jag får ju inte glömma mitt humanistiska arv, det är där mina rötter är. Allt detta kod-knarkande är mest en önskan om att göra verkligheten enkel. Becauce I'm worth it.
Så vår grå hjältinna säger fairwell till gamla älsklingar i brist på intresse från deras sida. Det är slutet på en era och början på en annan och som alla revolutioner gör den ont för att den river upp men för med sig nya horisonter och en helt ny energi. Jag har en vag känsla av att förlora något, eller förlora mig själv till något annat. Det händer att jag ser mig runt och undrar var jag tog vägen, och vem är det här? Som ni kanske märker är jag en aning ambivalent, det är tryggt att lämna stormarna bakom sig men jag har ju alltid gillat hårda vindar. Kankse måste jag hem och leta igenom gaderoberna efter spår, vart allt det som försvann tog vägen och varifrån det nya kommer egentligen. Det finns någon jag saknar så mycket fast han är här och finns och är precis som alltid och någon annan jag saknar så mycket som har gått vidare i en annan verklilghet. Gräset är alltid grönare på andra sidan med andra sidan verkar alltid vara en plats där jag redan har varit (och sedan glorifierat minnet på samma sätt som jag alltid gör). Jag är trött och har druckit för mycket kaffe. Det är dags att gå hem, och dagen i ära gå till vila från slagsmål och bal. Det blir en solitär filmkväll. Jag behöver stilla samkväm i goda vänners lag, men inte ännu en galen nollningsdag. Så det får bli att vara för mig själv en stund och leta efter det jag har tappat bort.
Farväl kamrater
/Trixter
Kommentarer
Trackback