trixter

Jag tänkte, att om det fanns ett soundtrack till mitt liv, så skulle de sensate månaderna ha genomlevts i slow motion till Bryan Adams "Sound the bugle" 

Sound the bugle now - play it just for me
As the seasons change remeber who I used to be

Jag var så förlorad, hade glömt bort vem jag var. Alla mina stider var förlorade. Man kommer till en punkt där man inser att man är totalt fast, det är omöjligt att ta sig vidare. Jag gick och sörjde mig själv och hoppades att folk skulel minnas mig för den jag var en gång. När all livsglädje är borta står man där som ett tomt skal.

Now I can't go on - I can't even start
I've got nothing left - just an empty heart

I'm a soldier - wounded so I must give up the fight
There's nothing more for me - lead me away...
Or leave me lying here

Uppgivet, javisst, och ganska patetiskt. Men livet är ett slagfält, man slår sig fram, slår sig igenom. Och jag var så fruktansvärt trött på att slåss och kämpa.

Sound the bugle now - tell them I don't care
There's not a road I know - that leads to anywhere
Without a light feat that I will - stumble in the dark
Lay right down - decide not to go on

Det var vad jag gjorde. Jag låg ner, sårad och uppgiven, och bestämde mig för att inte gå vidare. Bara låta allt falla runt mig, eftersom det inte fanns några vägar. Allting tog slut, var påväg att ta slut. Mitt liv var bara en eskalerande katastrof. Man har gått så långt, utkämpat så många stider med sig själv, men sedan ligger man där och inser att trots alla tappra försök så har man inte kommit någon stans. Man är fortfarande like hopplöst fast i sig själv som man var de där fruktansvärda åren i gymnasiet, fortfarande like ensam i världen. Allting rasar runt en och det blir bara värre och värre eftersom man slutat kämpa för det.

Then from on hight - somewhere in the distance
There's a voice that calls - remember who your are
If you lose yourself - your courage soon will follow

Sedan kom det en dag, ja det var en dag, ett ögonblick. Allting som händer i mitt liv händer snabbt, i impulsiva ögonblick. Dags att lämna Göteborg sa rösten i mitt huvud en gång, och någon vecka senare var planerna redan satta i rullning. Beslut fattas snabbt eller inte alls, nycker som följs eller rivs ner. tempo, tempo, skriker rösten i mitt huvud, det är dags att gå vidare. Så nu sa rösten till mig "Helene, allt i ditt liv är ett val. Nu ligger du här, krossad på ditt slagfält i en framtid som bara urlakas. Du är inte den du är längre, det här är inte du. Var är din glädje, du brukade dansa och skratta och le och nu går du i dödskuggans dal med ditt huvud sänkt i melankoli. Ändå var det dina val som tog dig hit. Du har förlorat dig själv, men du valde att förlora dig själv. Stå upp! Res dig! Lämna dte här slagfältet, lämna det bakom dig och gå vidare"

So be strong tonight - remember who you are
Ya you're a soldier now - fighting in abattle
To be free once more -Ya that's worth fighting for

Och så är det mina vänner. Det är värt att kämpa för. Så nu har jag rest mig upp. Nu packar jag mina väskor, säger upp lägenheten. Nu lämnar jag den här ön, det här slagfältet utan framtid. Jag lämnar er bakom mig, alla spöken och skuggor, drömmar som aldrig gick i uppfyllelse och minnen som aldrig kommer tillbaks. En del av er kommer jag aldrig se igen. Gotland, Visby, det här livet, packas in i en låda och ställs in i gaderoben för att samla damm med alla andra tider och platser som föpassats till historien. Jag är inte ledsen, men inte direkt entusiastisk heller. Det bara känns som att det är dags.

Det var det.

Frid vare med er kamrater / Trixter