födelsedag och annat djävulskap
Såhär är det. Idag sjätte januari 2001 fyller jag alltså 25 år. Jag föddes vid tolv-tiden på morgonen så följdaktligen har jag nu varit lastgammal i närmare tolv timmar. Hur firade jag det? Fikade lite med mig själv, fick tre samtal från familj o släkt, några sms från bekanta och några helgoninlägg från andra bekanta. Sedan fick jag en ganska så extrem livskris som urartade i våldsamma gråtattacker som lät ungefär som en gnisslig dörr med ljuddämpare (i form av en kudde).
Jag fick för övrigt ett paket av Florsocker, det enda paketet förutom lite cash från päronen, som jag förutspådde skulle innehålla choklad och kaffe (hela paketet hade faktiskt en omisskänlig doft av kaffe). Jag hade dock fel. Det innehöll kaffe och filmen chocolat istället. Alltså ingen choklad. Hade hon förutspått min jultjockhet och utelämnat den riktiga chokladen? I guess we will never know (eftersom det inte finns någon poäng i att fråga om dylika trivialiteter *s*). I alla händelser ett mycket trevligt paket, wienerkaffe och kaffe med hallon-grädde-smak kommer onekligen sätta lite... kaffefärgad... färg på livet.
Var jag då alltså helt ensam på min födelsedag? Svaret är... ja. Det var helt okej faktiskt. Åt hembakta bullar, tittade på en film jag hade köpt, blåste såpbubblor, läste lite i "Kärlek i kolerans tid" av Gabriel Garcia Marques, lyssnade på the Smiths, jonglerade lite blablabla.
bla.
Jag fick för övrigt ett paket av Florsocker, det enda paketet förutom lite cash från päronen, som jag förutspådde skulle innehålla choklad och kaffe (hela paketet hade faktiskt en omisskänlig doft av kaffe). Jag hade dock fel. Det innehöll kaffe och filmen chocolat istället. Alltså ingen choklad. Hade hon förutspått min jultjockhet och utelämnat den riktiga chokladen? I guess we will never know (eftersom det inte finns någon poäng i att fråga om dylika trivialiteter *s*). I alla händelser ett mycket trevligt paket, wienerkaffe och kaffe med hallon-grädde-smak kommer onekligen sätta lite... kaffefärgad... färg på livet.
Var jag då alltså helt ensam på min födelsedag? Svaret är... ja. Det var helt okej faktiskt. Åt hembakta bullar, tittade på en film jag hade köpt, blåste såpbubblor, läste lite i "Kärlek i kolerans tid" av Gabriel Garcia Marques, lyssnade på the Smiths, jonglerade lite blablabla.
bla.
Kommentarer
Trackback