trixter

... så jag blev utmanad att skriva en lista på fem... vad var det... knäppa grejer om mig själv? Den verkliga utmaningen är förstås att sålla ut enbart fem grejer... Nåväl här kommer ett tappert beslut... försök.... jag skrev beslut och sedan lät jag det stå kvar för det måste ju vara någon sorts freudiansk felsägning... felskrivning... inte sant? Ett tappert beslut. Det finns inte speciellt mycket plats för tappra beslut i dockhem.
Nu kommer listan. Här är den snart. Nej inte riktigt än. Jo nu. nu vänta på den... vänta på den..... den kommmer...... NU... om en rad... Ta-daaam:

1. Jag blir besatt av saker. Vi kan exemplifiera det här med en av mina Jane Austen perioder, troligen i högstadiet men kan ha varit (ve och fasa) i gymnasiet också. dock hade jag förmodligen blivit för bitter och osentimental vid det laget. Det mynnade hur som helt ut i att jag fick för mig att sy en bahytt i syslöjden (ni vet en sån där hatt som ser ut som en korg). Alla skrattade åt mig men det lät jag inte hindra mig. Jag hade en dröm om att ha en såndär flortunn empire-klänning med puffärmar men valde att börja med hatten. Av någon andledning sydde jag den i rött bomullstyg och (VE OCH FASA!) skottsrutigt bomullstyg i skärmen. Dessutom gjorde jag den för stor i någon sorts illusion av att jag har jättetsort huvud och gjorde skärmen längre än den skulle vara. Sedan stärkte jag den inte tillräckligt, så när den var klar och det gröna sidenbandet var ditsatt hade jag en röd-grön-rutíg för stor bahytt i skabbigt bomullstyg och en jättelång, slokande skärm. Så varför lät jag mig själv bli utsktrattad för den här katastrofen? Nåväl, varje besatthet kommer med korta ögonblick av eufori, och kamrater, mitt liv blir aldrig någonsin bättre än då.

2. Jag slår upp allting. Om det är något jag inte vet så slår jag upp det, på nätet, i bibloteket, i uppslagsverk. Det räcker att det kommer upp i en diskussion så vet jag att jag inte kommer kunna släppa det. Det kan vara allt från Bellmans dödsorsak (har för mig att det var typ lungsot... måste slå upp det där sedan... nu... brb...  jupp lungsot var det) till vad einsteins relativitetteori egentligen betyder (det har med massa och ljustes hastighet att göra och relationen däremellan, väldigt komplicerat). Pappa och farfar är likadana så jag antar att det är ett släktdrag. Ibland kommer jag på sakner när jag ska sova som tvingar mig att släpa mig upp ur sängen och ta reda på dom, om det så innebär att jag måste sätta på datorn eller leta igeom varenda bok i bokhyllan.

3. Jag var med i ung vänster i Partille när jag var i tonåren, trots att jag bodde i Göteborg (en annan kommun). Jag höll t.o.m tal utanför kommunhuset när vi skulle rädda Partille gymnasieskola. Vi misslyckades för övrigt med det mesta vi tog oss för. Gymnasieskolan fortsatte att råka illa ut och vi lyckades inte rädda Palestina heller.  

4. Redan fyra? Det är kankse inte är tillräckligt konstiga grejer. Hmmm vad ska vi ta... Florsocker kommer förmodligen vilja att jag tar med muggarna, fast jag tycker inte att det är speciellt konstigt. Det är bara en nervös vana. Hur som helst så strimlar jag sönder muggar, om det finns en mugg eller en servett som går att strimla sönder så jag jag det. Jag är som en real life dokumentförstörare. Jag strimlar sönder hårda plastmuggar också. just becauce I can. Och leker med stearin. Jag får inte röra ljusen när jag är ute och fikar med polare för dom vet hur det går. En gång på skafferiet råkade jag dränka ljuset i stearin så att det slocknade och sedan valde personalen att inte tända det igen eftersom det var stearin över hela duken.

5. Jag är jätterädd för allting. När jag var yngre var jag hypokondrisk in absurdum, jag brukade läsa sjukdomsartiklarna i allers och sedan var jag helt säker på att jag skulle få fett-reumatism eller någon annan sjukdom som drabbar typ två personer i sverige på ett decennium. Jag är rädd för vatten också. Jag kan inte simma på djupt vatten (trots att jag är duktig på att simma) och blundar när det kommer undervattenscener i filmer.. såna där när man ser båtens köl underifrån *ryser* Jag är helt hispig när jag tittar på skräckfilmer, jag gör det ändå förstås men jag kan inte sova sedan. När jag hade sett dawn of the dead ( som jag inte klarade att se själv, jag panikmessade min granne och gick in till henne och såg den där) såg jag zombies överallt. Om jag mötte folk när jag var ute och gick så stannade jag upp och kollade så att dom inte rörde sig zombieaktigt. Speciellt de mörka områdena vid botaniska trädgården var fruktansvärt obehagliga. Ush.

Sådär. Listan är klar. Jag har för mig att nästa del av utmaningen var att utmana fem pers att göra lika dant. Jag tror inte det finns fem prsoner som läser den här bloggen men jag kan väl utmana florsocker, malinca, nina och öööööööhhhhhhmmmm.............. okej vi gör så här istället. läser du det här? Ha! Betrakta dig som utmanad!

Jag kan avsluta med at berätta om en gång då jag verkligen kände mig som en knäppis... Jag var hemma hos madde och vi gick in till en av hennes rumsgrannar som hade besök. Eftersom jag inte kände någon blev jag presenterad för rummet med "Det här är folket" eller något i den stilen. Så jag log och sa "jaha hejhej. det är vi som är djuren"
Hela rummet förblev tyst. Snacka om att falla platt... är det bara jag som inser att det här var roligt?! suck... jag är så missförstådd...

För övrigt har jag inte skrivit på länge. Faktum är att jag inte har gjort nånting på länge. Jag byggde upp den här virtuella världen som var som sockervadd, jag var en hjältinna och hela azerot jublade, och jag har inte gjort nånting. Så allting rasade och när jag öppnade mina igenklistrade ögon var allting i bitar. Nu gör jag som White Stripes sjunger och tar alla problem och plockar isär dom i småbitar, sedan skriver jag listor och kryssar för och försöker bygga ihop någon sorts liv av vrakspillrorna. Ibland känner jag att jag är tillbaka där jag var i höstas och det är inte odelat positivt. Så idag har varit en dålig dag. Fast jag är tillbaka. Jag undrar om jag kanske tyckte bättre om att vara en hjältinna i azeroth, en blå hind med horn och hovar och totem som sprutar eld, än den här medelmåttliga ganska beige och inte speciellt hjältinneaktiga knubbiga svenska flickan... kvinnan... fast man har ju inget val. Jag läste om någon som tog livet av sig efter att totalt ha gett upp sitt liv för ett onlinespel. Hela golvet var fullt av pizzakartonger med spelrelaterade kommentarer och han satt framför datorn med bortskjuten skalle.
amerikaner...  väljer slafsigaste möjliga självmordsmetoden. -.-

Härmed säger en snurrig Trixter farväl och hoppas på en bättre morgondag