Hold
Tja,
Vad håller jag på med egentligen? På något sätt har jag hamnat i ett bekvämt hörn, inte olycklig men på något sätt är det som om allting är satt på hold. Ni vet när en dator fryser så att man inte kan göra nånting med den? Det är för att den har för mycket att göra, så den bara stannar. Det känns lite som det gick så med mitt liv också. Som om jag satt och tryckte på esc-tangenten hundra gånger och nu har jag bara en blank skärm med massa öppna fönster som inte kommer nånstans. Om man var tyst- riktigt riktigt tyst- så skulle man höra ljuder av fingrarna som trummar mot skrivbordet och det tappra surrandet från fläktarna.
Men jag kommer ingen vart som sagt. Inget jobb, inga studier. Jag hjälper till lite hemma och ljuger för min mor så att det ska låta som om jag försöker. Mitt liv ligger packar i kartonger i källaren och jag orkar inte ens bry mig. Det finns en säng och en dator så jag kan lika gärna ligga här och stirra på den där hemska alien-postern som jag tydligen tyckte om för sådär tio år sedan. Estetiken är hemsk. Bokhyllorna är fulla av gamla pocketböcker och prydnadssaker och jag orkar inte ens bry mig om att det här är mitt flickrum och jag borde anpassa det till den jag är nu. Det är satt på hold. Allting står stilla.
Jag har ingen kontakt med någon. Mitt sociala liv har packats ner i dom där flyttlådorna och förpassats till källaren. Jag orkar inte ens bry mig om det heller. Jag vet att jag borde sakna alla fölorade människor men jag vet inte... Jag är så i mitt huvud hela tiden, skyggar iväg ifrån människor, tycker att dom är konstiga och obegripliga och bara stör. Alla år på Gotland känns som... tappra försök. Misslyckade experiment. I tried. I failed. I left. Jag kom jag såg jag gick iväg. Jag log och led och föddes och dog så många gånger, med alla folk som vandrade rakt igenom mig och nu är de bara skuggor. Det finns några som kommer finnas kvar i periferin antar jag.
anyway... tja... äh.
/Trix
Fandom och pigarbete
hur som helst, ni får ursäkta detta och ha överseende med min tillfälliga kosmoploitism. allting handlar om fandom, vilket är en värld som passar mig som hand i handske. det är underbart befriande att ha en plats där det är okej att vara besatt, till och med innehar en viss status eftersom man är 'hängiven'. Jag tror jag är mera förälskad i hela fankulturen är själva det jag idoliserar för närvarande. Jag tänker inte säga vad dte är heller, eftersom det är irrelevant och resten av världen inte är lika överseende med nördighet, men summan av kardemumman (hur mycket summa får man ihop av kardemumma för övrigt, hade inte 'summan av additionen' varit mera logiskt? det är precis som den där grädden man ska ha på moset, det har jag aldrig fattat...) ... nu har jag tappat bort mig. summan av kardemumman... är att det handlar om eskapism skulle dte vara. Och handlar inte så mycket i den här världen om just det? Vi har alla våra distraktioner, flyr från bekymmer och besvär till en enklare plats. Man kankse flyger iväg på alkohol eller kärlek, blir hög på böcker eller musik. Jag vet inte. Tämligen orkeslös när det kommer til filosoferande för närvarande, jag vil hellre hänge mig åt sista kapitlet i min FF eller vältra mig i mitt nya favourit ship. Inget av det här är begripligt för någon utanför min värld, oc där har vi den andra av lockelserna med världen av fandom- det är en liten klubb som man är medlem i. Faktum är att dte är en liten klubb med en mängd förgreningar och grupperingar som alla är lite galna och är uppdelande i subgrubber som emellanåt är smått fientliga mot varandra eftersom de stödjer olika pairings. Det hela är ganska fashinerande och man skulle nog kunna göra någon sorts jättestor studie över männskligt beteende med det som empiriskt underlag.
för övrigt... jag är mammas piga. en dålig piga som då och då lagar lite mat eller bakar bröd eller dammsuger och annars mest dräller runt i min ensamhet och låtsas plugga/söka jobb/göra annat av vikt. så är det.
/Trix (vad hände med helene? hon försvann in i ett nätalias och glömde vem hon var)