Hold
Tja,
Vad håller jag på med egentligen? På något sätt har jag hamnat i ett bekvämt hörn, inte olycklig men på något sätt är det som om allting är satt på hold. Ni vet när en dator fryser så att man inte kan göra nånting med den? Det är för att den har för mycket att göra, så den bara stannar. Det känns lite som det gick så med mitt liv också. Som om jag satt och tryckte på esc-tangenten hundra gånger och nu har jag bara en blank skärm med massa öppna fönster som inte kommer nånstans. Om man var tyst- riktigt riktigt tyst- så skulle man höra ljuder av fingrarna som trummar mot skrivbordet och det tappra surrandet från fläktarna.
Men jag kommer ingen vart som sagt. Inget jobb, inga studier. Jag hjälper till lite hemma och ljuger för min mor så att det ska låta som om jag försöker. Mitt liv ligger packar i kartonger i källaren och jag orkar inte ens bry mig. Det finns en säng och en dator så jag kan lika gärna ligga här och stirra på den där hemska alien-postern som jag tydligen tyckte om för sådär tio år sedan. Estetiken är hemsk. Bokhyllorna är fulla av gamla pocketböcker och prydnadssaker och jag orkar inte ens bry mig om att det här är mitt flickrum och jag borde anpassa det till den jag är nu. Det är satt på hold. Allting står stilla.
Jag har ingen kontakt med någon. Mitt sociala liv har packats ner i dom där flyttlådorna och förpassats till källaren. Jag orkar inte ens bry mig om det heller. Jag vet att jag borde sakna alla fölorade människor men jag vet inte... Jag är så i mitt huvud hela tiden, skyggar iväg ifrån människor, tycker att dom är konstiga och obegripliga och bara stör. Alla år på Gotland känns som... tappra försök. Misslyckade experiment. I tried. I failed. I left. Jag kom jag såg jag gick iväg. Jag log och led och föddes och dog så många gånger, med alla folk som vandrade rakt igenom mig och nu är de bara skuggor. Det finns några som kommer finnas kvar i periferin antar jag.
anyway... tja... äh.
/Trix